jag ser mig omkring och inser sanningen

tornen på sundsvalls kyrka försvinner sakta men säkert
dimman lägger sig tryggt över staden där jag växt upp
dem försvinner mer och mer, lika som minnen
så försvinner dem ut i dimman och vi ser dem inte längre
vit tjock massa
inte ens du kan än så länge sudda bort dig
trots negativ energi och bemärkelse finns du fortfarande kvar
allt jag väntar på är denna massa,
denna dimma som en dag kan sudda bort dig lika bra
som kanterna till de tinnar och torn som vi ser från norrabergets topp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0