greatheights

helgen, yran, ett ord beskriver det hela -fantastiskt

 

kramats med krunegårs och gråtit till lasse. gläsje

 

massa tankar kring texter 

exempelvis när en drogad thåström sjunger

 

"Fast det var så kort romans var det
nåt jag borde ha förstått
Samma chans kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två"

så mycket sanning, så mycket att tänka på

jag har kanske en gång varit där

men då har "om" stoppat mig

jävla skit ord

 

trots att det spöregnade när lasse spelade var jag lyckligare än någonsin

han han knappt visa sig på scen så började jag gråta, så fint

när han sjung " jag har köpt mig en kostym, till min egna begravning"

det var mörkt men fint

och när hela torget sjunger elegi så det dånar i väggarna kan man inte hålla tillbaka 

tårarna, det går bara inte