tycker om dig och det vet du så väl

kan stunderna som det känns bra överväga de stunderna då det gör ont?
och varför över huvudtaget fundera när det ändå strax är över?
eller kommer det någonsin att vara över?
vill jag det? eller är det bara att jag borde vilja
nya texter som ger hopp
en vilja som jag ser
men sekunden senare är det som bortblåst
då är det inte bara jag, utan även dem
jag kräver inget, för vi har inget lovat
men jag antar att det är detta som får mig att fundera
för om det stundtals gör ont, hur kan det då vara så bra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0