dagar, månader, år
känner mig lika ambivalent nu som jag gjorde våren 2011
vill försvinna under täcket om stanna där tills allt är klart
vill ligga där och kramas och inte tänka på annat än hur mjuk kramen är
tråkigt nog får man inte alltid som man vill
och trots att jag varit ensam förut känns ensamheten större nu än någonsin
ena tryggheten ligger på ett sjukhus medan den andra är tusentals mil härifrån
tar mina tankar och flyr dit jag känner mig trygg med min andra familj
dansen.
Kommentarer
Trackback
